Samverkan mot våld
Different languages

Språkets betydelse

Vem tjänar på ett språkbruk som beskriver våldshandlingar med ömsesidiga ord? Vem tjänar på att skuld förflyttas från förövare till offer och på att våldshandlingar döljs av felaktiga ord? Det är enbart den som utövar våld som tjänar på det.

Språkbruk lägger medansvar på offret

Forskaren och terapeuten Allan Wade har som utgångspunkt att omgivningens reaktioner är avgörande för läkningsprocessen hos den som är utsatt för våld.

Det beror på att reaktionerna ibland är negativa och fyllda med skuldbeläggande mot offret. Omgivningen tror ibland att offret medverkat eller deltagit till att de blivit offer. Allan Wade menar att det inte är sant. Alla gör motstånd.

Ömsesidiga ord antyder att brottsoffret tar del i och medverkar till våldet. Det lägger skuld på offret. ”Jag har levt i en våldsam relation” säger ofta kvinnor. Nej, det har du inte! Du har levt i en relation med en man som varit våldsam mot dig. Det är en stor skillnad. Det skapas skuld i språket, i den professionella kontexten. Ta till exempel ordet ”sexturism”. Är det verkligen sex det är frågan om när vuxna män våldtar barn? Det vi kallar sexturism borde kallas internationell barnvåldtäkt. Sex är en ömsesidig handling. Distinktionen mellan ömsesidiga handlingar och envägshandlingar avgör allt. Misshandel ska inte kallas äktenskapsproblem, våldtäkt ska inte kallas samlag. Lika lite som att ett bankrån kan kallas penningtransaktion.

Som många andra terapeuter har Allan Wade utbildats i att identifiera och behandla konsekvenserna av våldet. Men motståndet är ett svar på våldet och inte en direkt konsekvens av våldet.

– Frågor om våld inom terapin fokuserar för ofta på effekterna och döljer den utsattas svar och motstånd mot våldet.

Ett råd Allan Wade vill ge till praktiker är att tala med offer (och förövare) om hur omgivningens reaktioner blivit efter att våldet uppdagats. Inte bara reaktioner från professionella, utan även från vänner och familj och andra kring personen.

Läs merPDF, dokumentation från Allan Wades seminarier under konferens VÅLDsamt 2011.

Språket osynliggör män

Jackson Katz visade med några enkla texter och språkövningar hur viktigt språket är för att osynliggöra eller synliggöra fakta. I en, vid första anblicken, helt objektiv artikel om våldsproblemet i samhället kunde han visa att brottslingar avkönas, när de är män, medan offrets kön framhålls. Män får andra benämningar som till exempel partner, förövare eller lärare, men när kvinnor gör något framhålls alltid deras kön.

Kvinnor beskrivs i passiv verbform, "blev våldtagen" och "blev slagen". Detta flyttar fokus från brottslingen till offret.

Det handlar om politik. Passiv verbform används för att dölja mäns ansvar, förklarar Jackson. Vi sätter offret som subjekt. Jämför följande sätt att uttrycka sig:

John slår Mary. Mary blev slagen av John. Mary blev slagen. Mary blev misshandlad. Mary är en misshandlad kvinna.

Utövaren sätts alltså inte i fokus, utan offret, som om det är offrets fel.

Läs merPDF, Sammanfattning av forskaren och föreläsaren Jackson Katz seminarium 2009.

Uppdaterad: 2013-03-14 av: Annika Stävenborg

 Skriv ut